Barn- och elevombudet > Jag vill... > ... veta mer om lagen  > Diskrimineringslagstiftningen

Diskrimineringslagstiftningen

10-08-19 04:29

Den 1 januari 2009 infördes bestämmelserna om diskriminering i barn- och elevskyddslagen i diskrimineringslagstiftningen.

I lagstiftningen ska diskrimineringsförbudet omfatta alla utbildningsanordnare, tidigare har inte folkhögskolor, uppdragsutbildningar och vissa typer av yrkesutbildningar omfattats. Det infördes även två nya diskrimineringsgrunder, könsöverskridande identitet eller uttryck, samt ålder. När det gäller skyldigheten att bedriva aktiva åtgärder, det vill säga främja, förebygga och förhindra diskriminering, liksom att upprätta en likabehandlingsplan gäller tidigare regler, alltså omfattas inte fler utbildningsanordnare eller fler diskrimineringsgrunder.  Den som bedriver aktiva åtgärder kan straffas med vite – medan den som bryter mot diskrimineringsförbudet kan behöva betala diskrimineringsersättning.

Diskrimineringsersättning ersätter skadestånd

Som nämns ovan kan den som bryter mot diskrimineringsförbudet eller brister i skyldigheten att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier kan behöva betala diskrimineringsersättning. Diskrimineringsersättningen ersätter skadestånd och ska liksom tidigare både vara en ersättning till den som diskriminerats och avskräcka från diskriminering.  Domstolarna ska inte göra direkta jämförelser med skadeståndslagen, vilket kan innebära att påföljden vid diskriminering skärps. Skadeståndsnivån för kränkande behandling, ska emellertid även i fortsättningen bedömas utifrån skadeståndslagen.

Brist på aktiva åtgärder kan leda till vite

Utbildningsanordnare ska upprätta en likabehandlingsplan varje år. De ska sedan i nästa års plan redovisa hur de arbetat med de planerade åtgärderna. Värt att notera är att utbildningsanordnarna ska upprätta en plan både enligt diskrimineringslagen och enligt skollagen, med i stort sett samma syfte. Men det finns ingenting i lagstiftningen som hindrar att dessa två planer förs samman i en plan.

Enligt den diskrimineringslagstiftningen riskerar utbildningsanordnaren vite om de inte vidtar aktiva åtgärder för att förhindra diskriminering. De måste också på begäran av DO lämna ut uppgifter, ge tillträde till lokaler eller infinna sig för överläggning.

Skyddet mot diskriminering ska också gälla praktisk arbetslivsorientering (PRAO) och annan yrkesvägledning eller arbetsplatsförlagd utbildning.

Läs mer om förändringarna i propositionen 2007/08:95