Våga se mobbning
19 november 2009 13:52, Lars Arrhenius
Ingen är för mobbning. Ändå går tiotusentals elever till skolan rädda för att bli slagna, hotade eller retade. Varför? Jo, för när någon utsätts skuldbeläggs den som mobbas. ”Det är väl inte så konstigt, som hon beter sig”. ”Det är självvalt, han vill vara för sig själv”. Mobbning är ett svek av vuxenvärlden.
Jag har arbetat som Barn- och elevombud i tre år. Elever berättar för mig att de är rädda för att gå till skolan; att de känner ångest och otrygghet. Ibland har de utsatts för så långvarig psykisk press att de inte längre vill leva.
Det är en mänsklig rättighet att få känna sig trygg i skolan och att inte behöva bli utsatt för allvarliga övergrepp, vilket mobbning faktiskt är.
Jag och mina medarbetare utreder anmälningar där elever berättar att de utsatts för mobbning och att skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra kränkningarna. I de svar vi får från de som äger skolorna, huvudmännen, redovisas skolans syn på mobbningssituationer. En inte ovanlig reaktion är att elevernas berättelser ifrågasätts.
Jag ska ge några exempel:
En pojke mobbades under två år, mobbningen kulminerade med att pojken vid två tillfällen blev fasttejpad av andra elever. Han blev utfryst, till exempel bjöd den elev som var drivande i mobbingen alla i klassen på godis, utom den utsatta pojken. De barn som tidigare lekt med pojken slutade göra det och han utsattes för nedsättande kommentarer. Men skolan menade att den utsatta pojken hade lika stor del i konflikterna som övriga elever. De uppgav också att pojken hela tiden haft kompisar och därför inte varit utfryst.
En tioårig pojke utsattes för såväl verbala som fysiska kränkningar. De andra eleverna slog och sparkade honom och om han inte gjorde som de andra eleverna ville nöp de honom i ansiktet. Skolan och kommunen ifrågasatte elevens berättelse och menade att han inte var utsatt för mobbning. Oavsett vilket ansåg skolan att de gjort tillräckligt åt situationen. Men i det här fallet kom tingsrätten fram till att pojken utan minsta tvekan utsatts för mycket allvarlig mobbning. De konstaterade också att den utredning och de åtgärder som skolan gjort inte var tillräckliga. I sin dom säger tingsrätten att åtgärderna varit ensidigt inriktade på den utsatta pojken och att skolan inte vidtagit några specifika åtgärder riktade mot förövarna eller andra inblandade elever. Tingsrätten ansåg till och med att skolans beteende, att lägga hela bördan på eleven, i sig utgjorde en kränkning.
De här barnens berättelser ingår i en bok om barns utsatthet som vi publicerar idag – Du är så jävla ful – en bok om barns utsatthet i skolan. Den har vi tagit fram för att synliggöra det lidande som tusentals elever upplever varje dag. I morgon fyller Barnkonventionen 20 år. Det ger oss ytterligare en anledning att sätt fokus på frågan. För Sverige har förbundit sig att leva upp till Barnkonventionen. Det innebär att vi måste se till att alla barn har lika värde och lika rättigheter. Barnkonventionen handlar om att alla barn har rätt till ett liv utan psykiskt och fysiskt våld. Den handlar om barns rätt till utbildning och att ordningen i skolan upprätthålls, utan att barnens värdighet kränks. Den handlar följaktligen om en skola fri från kränkningar där vuxna tar sitt ansvar och är lyhörda för barnens reaktioner.
Vuxna har ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel. Det gäller alla som arbetar i skolan men också alla andra vuxna, idrottsledare, samhällsdebattörer, ”kändisar”, journalister och föräldrar. Vi måste behandla varandra med respekt. Det handlar om att respektera varandras likheter och olikheter. Att inte tala illa och nedsättande om andra, att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Det vet de flesta av oss. Men ändå är det är tydligt att samhället misslyckats med att få stopp på kränkningar. Mobbnings-tv har blivit ett begrepp. Program där vuxna tävlar i att kränka varandra på ett så förnedrande sätt som möjligt. Kändisbloggare, som i syfte att få många läsare, vräker skit på varandra. Detta gör naturligtvis skolans uppdrag att förebygga mobbning så mycket svårare.
Det handlar i grunden om ett civilkurage hos oss vuxna. Att tydligt våga ta ställning mot mobbning. Så länge vi inte gör det kommer barn varje dag att utsättas för kränkningar.
Artikeln finns även på Newsmill