Här hittar du en sammanställning av de viktigaste resultaten av Skolinspektionens granskning Undervisningen i svenska i grundsärskolan. Sammanställningen tar sin utgångspunkt i förhållandena på de grundsärskolor som har ingått i granskningen.
Utveckling av elevernas läs- och skrivförmåga
Eleverna får inte tillräckliga förutsättningar att utveckla de språkliga förmågor som uttrycks i grundsärskolans kursplan i svenska. Alla elever i skolan ska få utveckla sina förmågor att läsa, skriva och samtala. Det är en demokratisk rättighet som självklart även gäller särskolans elever. Resultaten visar också att många lärare inte utgår från varje enskild elevs behov, förutsättningar och möjligheter i undervisningen och att utmaningarna för många elever är för låga.
Läsutveckling
Det är vanligt att lärarna läser högt för eleverna i en gemensam skönlitterär bok, men ofta följs inte högläsningen av samtal med eleverna kring innehållet i böckerna. I många skolor uppmuntras eleverna att låna ”bänkböcker”, men även här ges eleverna få möjligheter att reflektera över innehållet i sina bänkböcker. I elevers möte med faktatexter går läsandet främst ut på att hitta rätt svar på frågor och handlar ofta mer om att öva färdigheten att läsa än att utveckla förmågan att uppleva och utveckla förståelse av olika texters innehåll.
Skrivande
Granskningen visar att elevers skrivande främst är orienterad mot form- och färdighetsträning. Undervisningen ger för lite utrymme för eleverna att producera egna texter. Det förekommer fritt skrivande i många skolor med utgångspunkt i exempelvis elevernas egna erfarenheter eller i innehållet i undervisningen. Mer ovanligt är att elever får möjlighet att skriva texter tillsammans och ge och ta del av varandras synpunkter under skrivprocessen.
Samtala
I de flesta av de skolor som granskats har man en daglig samling där man pratar om dagens schema, vilka som är där osv. Flera skolor behöver dock ge eleverna större möjligheter att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor. Undervisningen i många av de granskade skolorna ger t.ex. inte eleverna tillräckliga och varierade möjligheter att samtala om innehållet i de olika texter de möter. Det finns även svagheter när det gäller att ge eleverna fungerande stöd i form av olika samtal i samband med elevers skrivande. Bristerna gäller såväl förberedande samtal inför elevers läsande och skrivande som uppföljande och fördjupande samtal kring inne-hållet i det de läst, lyssnat på eller har skrivit om.
För lite interaktion och samspel
Undervisningen kännetecknas av en hög grad av individuellt arbete, ofta i form av isolerad färdighetsträning, på bekostnad av samspel och interaktion med andra elever. Det försvårar den språkliga utvecklingen som är beroende av interaktion och kommunikation i klassrummet. Detta utmanar och utvidgar elevers perspektiv, vilket i sin tur påverkar lärandet.
Om eleverna i för stor utsträckning arbetar med individuellt arbete finns en uppenbar risk att kunskapsinnehållet trivialiseras och fragmentiseras. Om gemensamma genomgångar tas bort och sammanhanget osynliggörs blir fakta och färdigheter de enda kunskapsformer som eleverna kommer i kontakt med. Arbetet i klassrummet får därför inte kännetecknas av enbart en ”göra-kultur” där sammanhangen är svåra att förstå. I ett sådant klassrum utvecklas endast färdighetskunskaper medan förståelsekunskaper får stå tillbaka.
Uppföljning av elevernas kunskapsutveckling brister
Drygt hälften av skolorna upprättar inte skriftliga omdömen i alla ämnen som en del av den individuella utvecklingsplanen. Detta är en ovillkorlig rätt som alla elever i den svenska skolan har. Lärarna behöver utveckla arbetet med att följa och bedöma elevernas kunskapsutveckling. Tillsammans med föräldrar och elever ska utvecklingssamtalet och den individuella utvecklingsplanen vara utgångspunkten för elevens fortsatta lärande och ett sätt att utvärdera och följa elevens utveckling.
Många av de skolor som ger skriftliga omdömen behöver förbättra kvaliteten i dessa så att det tydligt framgår vad eleverna kan i förhållande till nationella mål. De individuella utvecklingsplanerna behöver även utvecklas så att de är mer framåtsyftande och tydligt kopplade till nationella mål. I många planer behöver det också klargöras vad skolan ska göra för att eleverna ska nå målen. Lärarna behöver förbättra arbetet med att följa upp och bedöma elevernas kunskapsutveckling och göra eleverna mer delaktiga i detta arbete.
Bristfällig uppföljning på skolnivå
Samtliga skolor i granskningen saknar sammanställningar och analyser på skolnivå när det gäller vilka kunskapsresultat eleverna når i olika ämnen. Det är rektors ansvar att detta genomförs, men så är alltså inte fallet idag. Det innebär att rektorerna inte kan bedöma om undervisningen håller sådan kvalitet att eleverna ges förutsättningar att nå de nationella målen för utbildningen.
Nästan hälften av de granskade särskolorna saknar fungerande system på skolnivå för att ta reda på elevernas behov, förutsättningar och möjligheter. Svagheterna gäller såväl i samband med att eleverna ska börja i särskolan som under det fortlöpande arbetet när eleverna väl går i särskolan. Det saknas t.ex. ofta rutiner och en gemensam syn på vad som är viktigt att ta reda på, kartlägga och dokumentera och vilka konsekvenser det får för undervisningen. Arbetet är många gånger beroende av enskilda lärares insatser.
Lärarna har inte tillräcklig kompetens
Bara var tredje lärare i granskningen är speciallärare och/eller specialpedagog. Drygt 20 procent av lärarna som undervisar i svenska är förskollärare eller fritidspedagoger. Varannan lärare saknar utbildning för att undervisa i ämnet svenska vilket kan ha stor betydelse för lärarnas förmåga att variera och anpassa undervisningen i ämnet. Många lärare behöver djupare och mer omfattande kunskaper i ämnet svenska och om kommunikations-, språk-, läs- och skrivutveckling och bedömningsarbete.
Lärarnas ämnesdidaktiska kompetens i svenska i kombination med en gedigen kunskap om elevernas funktionsnedsättningar och dess konsekvenser för lärandet är viktiga förutsättningar för att eleverna ska få en undervisning av hög kvalitet. Därför behöver skolorna i sitt arbete med rekrytering och kompetensutveckling säkerställa att lärarna har denna sammansatta kompetens.
Skolan är enligt skollagen skyldig att använda lärare som har en utbildning för den undervisningen de i huvudsak bedriver. Lagen gör inte något undantag för undervisning inom särskolan. Om man ska undervisa i svenska ska man alltså ha en lärarutbildning som är inriktad på ämnet svenska.
Läs mer
Skolinspektionens övergripande rapport Undervisningen i svenska i grundsärskolan 2010:9 (PDF-fil, 1 Mb, nytt fönster)