Här hittar du en sammanställning av de viktigaste resultaten av Skolinspektionens granskning Arbetar skolor systematisk för att förbättra elevers kunskapsutveckling? Sammanställningen tar sin utgångspunkt i förhållandena på de 40 grundskolor som har ingått i granskningen. Resultaten kan inte generaliseras till att gälla samtliga skolor i Sverige.
Få skolor driver ett systematiskt arbete
Enbart en liten andel av de granskade skolorna bedriver ett systematiskt arbete med uppföljning, utvärdering och åtgärder. Skolorna är bäst på uppföljning, främst då på uppföljning av enskilda elevers resultat i de högre årskurserna. Därefter kommer åtgärdsarbete följt av utvärdering. Utvärdering och åtgärder är inte bara kopplade till den enskilda individen utan främst till att förebygga individuella misslyckanden. Det är vanligt att rektorn inte tar en tydlig ledning i arbetet, samt att det arbete som ändå görs, är av ad-hoc karaktär och utan dokumentation.
”Individfokuserade”
Skolorna är bäst på att följa upp resultaten på elevnivå, främst i de högre årskurserna. Kraven på skriftliga omdömen, och individuella utvecklingsplaner (IUP) och betyg har bidragit till detta. Däremot sker uppföljning sällan sett över tid i ett årskurs 1 till 9-perspektiv. Skolorna är ”individfokuserade”, det vill säga de fokuserar på att följa upp, utvärdera och åtgärda resultaten på elevnivå. De letar efter orsaker till resultaten hos enskilda elever och vidtar åtgärder på individnivå för att förebygga misslyckande. Det är mindre vanligt att skolor tittar på alla elevers kunskapsutveckling, oavsett prestationsnivå, eller att de aggregerar resultaten, detta särskilt i de lägre årskurserna.
Sällan åtgärder på grupp- eller skolnivå
Åtgärder likställs på många skolor med stödinsatser för elever som behöver hjälp att nå ”godkäntgränsen”. Åtgärder i en vidare bemärkelse som syftar till utvecklingsinsatser för samtliga elever, även de som nått goda resultat förekommer mer sällan.
Då skolorna enbart i liten omfattning beskriver kunskapsresultaten på en högre aggregeringsnivå får de inte en realistisk bild av hur skolans resultat ligger till i förhållande till förväntade och önskvärda resultat. Detta bidrar till att de fortsätter på samma sätt och gör inte analyser eller utvecklingsinsatser på aggregerade nivåer i syfte att söka förklaringar till bristerna bortom den enskilda individen och då eventuellt hitta dem i organisationen eller i undervisningsmetoder.
Risk att analysresultat går förlorade
När det gäller systematiken i arbetet med utvärdering har många skolor visserligen schemalagda, återkommande möten av olika slag för lärarna, men få skolor kan visa fastlagda rutiner och gemensamma underlag för hur de ska arbeta vid mötena. Flertalet rektorer beskriver en kultur av muntliga diskussioner och analyser vilket innebär att det brister i dokumentation av vad skolan kommer fram till. En stor del av tillgänglig kunskap finns bara hos dem som var med och kan därmed lätt gå förlorad.
Känsligt koppla resultat till lärarinsatser
Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser eftersom enskilda lärare och grupper av lärare kan känna sig kontrollerade och ifrågasatta.
Orealistiskt positiv bild
Rektorerna och lärarna har i flertalet fall en orealistiskt positiv bild av de samlade kunskapsresultaten på den egna skolan. Det vanliga är att både lärare och rektorer överskattar resultaten. Skolor som uppvisar sämst kunskapsresultat verkar vara mer medvetna om problemen än de skolor vars resultat är på en mellannivå. Dessutom ser skolorna orsakerna till resultaten hos den enskilde eleven och enbart i mindre utsträckning hos skolans ledning, organisation eller i undervisningsmetoder.
Rektorns ansvar
Bilden av hur rektorerna tar sitt övergripande ansvaret för uppföljning, utvärdering och åtgärdsarbete är mycket splittrad. Flertalet rektorer anser att det är de själva som tar ansvaret, men i få av de granskade skolorna ger lärarna en samstämmig bild av att det skulle vara så. Att lärarnas och rektorernas uppfattning skiljer sig åt avsevärt kan vara ett uttryck för att alla inte är involverade i kvalitetsarbetet, att ansvarsfördelningen i många fall är otydlig och att dessa frågor inte diskuteras tillräckligt i skolan som helhet.
Läs mer
Skolinspektionens övergripande rapport Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling?, 2010:10 (PDF-fil, 3,3 Mb, nytt fönster)