Debattartikel: "Brister i skolan för elever med funktionshinder"

Publicerad: 13 april 2010

Debattartikel av Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen, och Veronica Bonivart Säfström, projektledare Skolinspektionen. Publicerad på Göteborgs-Postens webbplats den 13 april 2010.

För elever med funktionsnedsättning spelar skolan en avgörande roll. En bra skolunderbyggnad är en extra skjuts för den som redan från början riskerar att få en svag ställning på arbetsmarknaden. Men många elever går i skolor som inte är tillräckligt anpassade efter deras behov, skriver Ann-Marie Begler och Veronica Bonivart Säfström påSkolinspektionen.

Skolinspektionen har i två separata granskningar tittat på situationen för elever med funktionsnedsättning i såväl grundskolan som i gymnasieskolan. Gymnasierapporten presenteras i dag.

Totalt har Skolinspektionen gått igenom närmare 60 skolor. En genomgående slutsats efter våra två granskningar är att trots goda ambitioner att ge alla en likvärdig utbildning så har dessa ambitioner svårt att slå igenom ända in i klassrummet. Många elever går i skolor som är otillräckligt anpassade efter deras behov. Det kan handla om praktiska anordningar i vardagen eller hur undervisningen är upplagd för att fungera för en speciell elev med funktionsnedsättning.

Bristande kompetens

En starkt bidragande orsak till bristerna är personalens bristande eller varierande kompetens kring funktionsnedsättningars påverkan på inlärning. Hur ska jag som lärare anpassa miljön, fysiskt och pedagogiskt så att eleven med just den här funktionsnedsättningen ges de bästa förutsättningar? Det kräver expertkunskap, tänker säkert många lärare och rektorer. Ja, men varför tar då skolan i så liten utsträckning hjälp av den expertis som man säger sig ha god tillgång till – Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), landstingets specialister med flera?

En annan förklaring hänger samman med personalens förhållningssätt och syn på inkludering. En verklig inkludering innebär att alla elever har tillgång till hela skolmiljön, alla dagar. Detta synsätt bekänner sig i stort sett all skolpersonal till men när det gäller att omsätta synsättet i praktisk vardag, inne i klassrummet, i anpassad pedagogik, då är inte övertygelsen och drivkraften tillräckligt stark.

Beslut tar lång tid att genomföra

Vi har konstaterat att de anpassningar av den fysiska miljön som faktiskt är beslutade tar tid att genomföra. Det råder osäkerhet om vem som beslutar om en anpassning. Ett ärende ska vandra genom flera förvaltningar med risk för att frågor hamnar mellan stolarna. Framförhållningen är inte tillräcklig. Konsekvensen blir att eleven hinner börja sin termin innan anpassningen är genomförd.

Orsakerna till problemen kan vara flera men har ofta att göra med att många lärare, och rektorer med för den delen, inte har någon erfarenhet av vad som behövs av det skälet att de aldrig haft en elev med sådana behov. Särskilt rektors engagemang är av avgörande betydelse. Rektorerna driver generellt sett frågor om elever med funktionsnedsättning för lite. Därför är det viktigt att rektorer själva söker kunskaper och anlitar den expertis som finns inom området.

Anpassningar kan behöva göras av den fysiska miljön, till exempel genom hörselslingor, bullerdämpning, textmarkering och särskild utformning av arbetsplatsen. I vissa fall är det nödvändigt att göra anpassningar av de läromedel som används, exempelvis genom att förstora text. Tekniska hjälpmedel kan behöva införskaffas som komplement i undervisningen. Även de pedagogiska metoderna kan behöva anpassas efter elevens behov. Vissa elever kan behöva extratid vid skriftliga och muntliga prov och i vissa fall behövs tillgång till assistent.

Det kanske viktigaste området är ändå att det brister i hur pedagogiken anpassas till elevernas behov. Bristen på systematisk uppföljning av elevernas kunskapsutveckling och behov resulterar i att viktiga åtgärder aldrig vidtas. Skolor som har elever med funktionsnedsättningar måste göra noggranna utredningar av stödbehovet och kontinuerligt ompröva de stödåtgärder som sätts in.

Oklar ansvarsfördelning

Många av eleverna med funktionsnedsättning har assistenter med sig i skolan. I samarbetet mellan lärare och assistenter har vår granskning visat att gränsen mellan lärarnas pedagogiska ansvar och assistentens roll i undervisningssituationen ofta är oklar. Den utbildade läraren har alltid det pedagogiska ansvaret för att planera och genomföra undervisningen.

I gymnasieskolan är det inte heller ovanligt att personalen i stor utsträckning förlitar sig på att elever med funktionsnedsättning själva tar ett mycket stort ansvar för sin situation i skolan. Det kan exempelvis handla om hur tekniska hjälpmedel ska skötas.

Utgångspunkten för Skolinspektionens båda granskningar har varit att alla elever har rätt till en likvärdig skola. För att det ska bli verklighet måste skolorna rikta särskild uppmärksamhet mot elever med funktionsnedsättning. De har rätt till stöd så att de får samma förutsättningar som andra elever.

Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen

Veronica Bonivart Säfström, projektledare Skolinspektionen