Diskussion

Skolinspektionen har gjort en kvalitetsgranskning ”Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i grundskolan”. Här finns en diskussion kring några viktiga aspekter på skolornas arbete inom området. Diskussionen tar sin utgångspunkt i förhållandena i de 21 verksamheter som ingick i granskningen.

Texten nedan är en nedkortad version av kapitel 4, ”Avslutande  diskussion” i granskningsrapporten ”Läs- och skrivsvårigheter i grundskolan”. Här intill kan du ladda ner rapporten och läsa diskussionen i sin helhet.

Kartläggningar och utredningar av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi belyser ofta den enskilde elevens styrkor och svårigheter. Förhållanden på grupp- och organisationsnivå, till exempel om undervisningen är utformad på ett sätt som bidrar till en gynnsam läs- och skrivutveckling, blir inte belyst på samma sätt. Det innebär att det ofta saknas ett helhetsperspektiv, något som i sin tur kan påverka möjligheterna att vidta de åtgärder som behövs. Varför begränsas arbetet så? Handlar det om bristande rutiner? Eller finns det svårigheter med att utreda utifrån ett helhetsperspektiv? Detta behöver uppmärksammas så att arbetet med kartläggningar och utredningar utvecklas.

Varför tas råd och rekommendationer utifrån utredningar inte alltid tillvara? De samtal som förs utifrån kartläggningar och utredningar av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behöver tas på större allvar. För att det ska fungera behövs en bra samverkan mellan de kartläggande/utredande personerna och lärarna. Det är läraren som ska omsätta råden till fungerande pedagogiska insatser. Det kan också behövas kompetensutveckling så att utredarna och lärarna kan tala samma språk och förstå varandra.

Lärarnas betydelse för elevernas möjligheter att utveckla ett framgångsrikt lärande är odiskutabel. Lärarna i såväl tidigare som senare årskurser behöver därför ha kompetens att möta elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och kunna anpassa undervisningen på ett väl fungerande sätt. Huvudmän och rektorer behöver se till att lärarna får den kompetensutveckling de behöver inom området läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Rektorerna behöver också se till att samverkan utvecklas mellan lärarna i olika årskurser och ämnen. I de granskade skolorna finns det lärare som bedriver en reflekterande och utvecklande undervisning vid läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Det behövs system som gör att dessa lärares kunskap och kompetens tas till vara. Det kan bidra till en utveckling av  skolans verksamhet.

Anpassningen av undervisningen behöver utvecklas i 20 av 21 granskade skolor så att det ingår som en del i den dagliga ämnesundervisningen i alla ämnen och årskurser. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behöver ges möjlighet att utveckla läslust och möta olika läsutmaningar, arbeta med olika typer av texter och samtala om texter med olika personer och i olika sammanhang. De är också viktigt att de kan få mer tid och möjligheter att redovisa kunskaper på alternativa sätt. Det är också viktigt att eleverna vid behov får särskilt stöd.

Anpassning av undervisningen, liksom särskilt stöd, ska i första hand ske inom den ordinarie klassens ram. Enligt grundskoleförordningen och läroplanen (Lpo 94) ska exkluderande lösningar inte vara en utgångspunkt i skolornas arbete. Frågan är varför många skolor ändå väljer en  sådan lösning? Kan det bero på vilken syn på läs- och skrivutveckling som finns i skolan? Eller handlar det om att lärare har bristande kompetens att möta elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi?

Alternativa verktyg används sällan som en del i anpassningen av undervisningen. Orsaken är troligen komplex. Det kan bero på att alternativa verktyg främst tycks kopplas till olika former av datorstöd och tillgången till datorer varierar i skolorna. Det kan också hänga samman med att alternativa verktyg kan vara svåra att använda. Det kan behövas mycket information och övning för att eleverna ska kunna hantera dem. Lärarna behöver också veta hur verktygen fungerar och hur de kan användas i ett pedagogiskt sammanhang.

På skolövergripande nivå och huvudmannanivå behöver måluppfyllelsen för alla elever, inklusive elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, följas upp och utvärderas. Genom ett sådant arbete kan skolan/huvudmannen uppmärksamma om det behövs insatser för att utveckla verksamheten för att nå en högre måluppfyllelse.

Denna granskning väcker många frågor. Det är frågor som de granskade verksamheterna behöver uppmärksamma och arbeta vidare med. Men även skolhuvudmän och skolor som inte har omfattats av granskningen kan behöva uppmärksamma hur väl den egna verksamheten förmår möta elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Anpassas undervisningen utifrån dessa elevers förutsättningar och behov? Ges de optimala möjligheter att nå nationella mål? Genom att arbeta vidare med denna typ av frågor kan utbildningarna vidareutvecklas och förbättras. Det kan bidra till att alla elever får den likvärdiga utbildning de har rätt till.