Resultat

Här hittar du en sammanställning av de viktigaste resultaten av Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i grundskolan”. Sammanställningen tar sin utgångspunkt i förhållandena i de 21 grundskolor och deras huvudmän som har ingått i granskningen.

Uppmärksamma, kartlägga och utreda läs- och skrivsvårigheter/dyslexi

I skolorna finns olika system för att uppmärksamma, kartlägga och utreda läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Vanligen görs fördjupade utredningar av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i årskurs 3-5. I vissa skolor är det ingen väntetid på en sådan utredning, på andra håll kan den vara årslång.

Två tredjedelar av verksamheterna (13 av 21) fokuserar vid kartläggningar och utredningar främst på den enskilde elevens styrkor och svårigheter. Förhållanden på grupp- och organisationsnivå, exempelvis undervisningens innehåll och metoder, belyses inte på motsvarande sätt. Det innebär att det saknas ett helhetsperspektiv. Råd och rekommendationer utifrån utredningarna får ett tydligt genomslag i endast hälften av skolorna.

Enligt Skolinspektionen är det viktigt att kartläggningar och utredningar belyser förhållanden på individ-, grupp-  och organisationsnivå. De råd och rekommendationer som ges utifrån resultat av kartläggningar och utredningar behöver också tas på större allvar. Det förutsätter i sin tur att det finns en väl fungerande samverkan mellan kartläggande/utredande personer och lärarna. Det kan behövas för att lärarna ska kunna omsätta rekommendationerna till fungerande pedagogiska insatser. Kompetensutveckling kan också  behövas så att  alla  ska kunna förstå varandra bättre.

Anpassa undervisningen

Anpassningen av undervisningen behöver utvecklas i nästan samtliga skolor (20). I granskningen finns positiva exempel, där lärare anpassar undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, men det är inte ett arbete som genomsyrar den dagliga undervisningen i alla ämnen och årskurser. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kan därför ha begränsade möjligheter att läsa, skriva och samtala om olika typer av texter. Möjligheten att använda alternativa verktyg som en del i anpassningen av undervisningen  behöver utvecklas i de flesta skolor (16). I hälften av skolorna sker anpassning av undervisningen vanligtvis genom insatser en eller flera gånger i veckan  utanför den ordinarie klassens ram.

De individuella utvecklingsplaner som upprättas i samband utvecklingssamtalen uppfyller inte författningarnas krav i två tredjedelar av skolorna (13). I ytterligare några skolor behöver planernas kvalitet förbättras.

Skolinspektionen framhåller att anpassning av undervisningen vid läs- och skrivsvårigheter/dyslexi ska ingå som en del i den dagliga ämnesundervisningen och  i första hand  inom den ordinarie klassens ram. Rektorerna behöver se till att samverkan i arbetet med detta utvecklas mellan lärarna i olika årskurser och ämnen, liksom system som gör att  framgångsrika lärares kunskap och kompetens tas tillvara.

Särskilt stöd

I drygt en tredjedel av skolorna (8) får eleverna särskilt stöd endast i några ämnen. I hälften av skolorna (10) ges stödet främst utanför den ordinarie klassen, trots att det enligt läroplanen (Lpo 94) i första hand ska ges inom den ordinarie klassens ram. De åtgärdsprogram som utarbetas har i merparten av skolorna (16) bristande kvalitet.

Behovet av att öka kompetensen

För att lärarna i såväl tidigare som senare årskurser ska kunna möta elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behöver de i de flesta av verksamheterna (16) få ökad tillgång till kompetensutveckling inom området.

Följ upp måluppfyllelsen för eleverna

Två tredjedelar av skolorna (14) behöver utveckla arbetet med att på skolövergripande nivå följa upp och utvärdera måluppfyllelsen för alla elever, inklusive elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I ungefär motsvarande grad (15) behöver detta arbete utvecklas även på huvudmannanivå.