Resultat
Här hittar du en sammanställning av de viktigaste resultaten av Skolinspektionens kvalitetsgranskning Musik i grundskolan. Sammanställningen tar sin utgångspunkt i förhållandena på de 35 grundskolor som har ingått i granskningen.
Bristande organisation, samverkan och planering
Musikundervisningen organiseras och genomförs inte på ett sådant sätt att elevernas kunskapsprogression främjas i tillräcklig utsträckning. En genomgående svårighet är att skolorna inte samverkar kring musikämnet, vilket leder till problem bland annat med hur tiden för ämnet disponeras och hur målen i kursplanen följs. Bristande organisation, samverkan och pedagogisk planering av musikämnet gör att eleverna får sämre förutsättningar att lyckas.
Stora skillnader i kvalitet
Det finns stora variationer i vilka förutsättningar de granskade skolorna ger eleverna att nå målen i musikämnet. Elevernas möjlighet att musicera skiljer sig stort, men musikskapande är genomgående det som undervisningen ger minst möjlighet till. Ofta lyser de musikskapande inslagen helt med sin frånvaro.
I många av skolorna har lärarna inte utbildning för den musikundervisning de bedriver. Vid en del av skolorna har eleverna inte tillgång till instrument eller lokaler som är anpassade för musikundervisning. I årskurserna 1 - 5 är det vanligt att eleverna får musikundervisning i sina klassrum utan tillgång till instrument. Elever som inte får tillgång till utbildade lärare i musik eller till musikinstrument får mycket svårt att nå målen för ämnet.
Kunskapsämne eller rekreationsämne – en polariserad fråga
Många elever uppskattar ämnet, bland annat för att de mår bra av att ägna sig åt musik och för att kraven upplevs som lägre än i många andra ämnen. Detta leder samtidigt till att musikämnet inte betraktas som ett kunskapsämne. Elevernas uppfattning är dock förmodligen närmast en spegling av hur skolan lyfter fram och betonar ämnet.
Vi har sett att det finns stora brister i hur elevernas kunskaper i musikämnet följs upp i relation till målen. Kraven kan vara låga, vilket kan ses som uttryck att skolan inte prioriterar ämnet. Det finns även brister i underlagen för betygsättning. En annan iakttagelse som kan kopplas till ämnets status, är att elever som behöver särskilt stöd för att nå målen i musik sällan får detta. Vanligare är att man istället sänker kraven.
Vår slutsats är att det inte finns någon självklar motsättning mellan att bedriva en musikundervisning med ett tydligt kunskapsinnehåll och höga förväntningar och att ämnet har effekter som gynnar och stärker eleverna på flera sätt.
Musiklärarna behöver få diskutera arbetssätt och metoder
Musiklärarna har varierande förmåga att planera och anpassa musikundervisningen utifrån elevernas olika behov och förutsättningar. Musikläraren är oftast ensam på skolan, samtidigt som ämnet sällan diskuteras i de kollegiala sammanhangen. Vi ser ett stort behov av att musiklärarna får möjlighet att diskutera med andra musiklärare för att kunna utveckla undervisningen. Även bedömningsfrågor behöver diskuteras musiklärare emellan. Behovet av kompetensutveckling är stort.
Rektorerna behöver ta ansvar för undervisningen
Vi har sett att kvaliteten i undervisningen och elevernas resultat inte utvärderas i någon större utsträckning. Rektorerna förefaller sällan besöka musiklektioner. Många rektorer verkar få sin bild av musikundervisningen från framföranden vid olika högtider. Där har musiken en given plats och hög status, medan ämnet ofta inte uppmärksammas under resten av läsåret. Rektorerna behöver ta ett tydligare ansvar för att ämnet ingår i skolans pedagogiska sammanhang och utvärderas, som ett led i utvecklingen av ämnet.
Stora möjligheter att ta tillvara
Musikämnet har många kunskapsdimensioner, vilket läroplanen och kursplanen ger uttryck för. Det stora intresset för musik bland unga ger ämnet unika fördelar. Trots att eleverna inte alltid får den musikundervisning de har rätt till uppskattar de ämnet.
Men det finns hinder i hur musikundervisningen utformas som gör det svårare att dra nytta av elevernas intresse. Ämnets roll i skolan är oklar och möjligheten att arbeta ämnesövergripande används sällan. Estetiska lärprocesser kommer sällan till uttryck i skolans arbete. Eleverna får i liten utsträckning möjlighet att använda ny teknik som exempelvis datorer med sequencerprogram för musikskapande. Musikämnets stora möjligheter kan alltså tas tillvara i långt högre grad än vad som görs idag.