Resultat
Här är en sammanfattning av resultaten från Skolinspektionens kvalitetsgranskning Skolornas arbete vid trakasserier och kränkande behandling. I granskningen ingick 50 skolor och antalet skolor som resultaten gäller varierar.
Granskningens resultat sammanfattas i punkterna nedan. Klicka på länkarna för att läsa mer om varje punkt, eller scrolla neråt på sidan:
Elever kränker varandra
I de granskade skolorna förekommer det, dock i varierande grad, att elever blir utsatta, utsätter andra eller bevittnar utsatthet. Många av skolorna klarar inte att få bestående stopp på kränkningar och trakasserier. I granskningen framkommer att kränkande behandling och trakasserier ibland bagatelliseras, det vill säga ses som naturliga inslag i skolans vardag.
Elever upplever sig kränkta av personal
Det förekommer att elever upplever sig kränkta av personal i de granskade skolorna. Detta är särskilt allvarligt med tanke på att eleverna är i beroendeställning gentemot lärare.
Låg vuxennärvaro
Vuxennärvaron vid elevernas schemafria tid är låg vid flera av de besökta skolorna. Det betyder till exempel att elever har raster, köar i matsalen och byter om till idrotten utan att vuxna finns tillgängliga om problem skulle uppstå. Ofta finns rastvaktsschema på skolorna men de följs inte alltid i praktiken. Ett flertal skolor använder sig av system med kamratstödjare. Ibland är kamratstödjarna en viktig informationskälla för personalen avseende förekomsten av trakasserier och kränkningar, men det finns också skolor i granskningen där elever upplever att kamratstödjarna har ansvar för att lösa konflikter. Skolinspektionen vill betona att det alltid är de vuxna i skolan som är ansvariga för att förhindra, motverka och följa upp kränkande behandling och trakasserier.
Elever har ibland lågt förtroende för vuxna
Vid flera skolor väljer elever att hantera situationer där kränkande behandling och trakasserier uppstått utan att blanda in personal. Orsaken till att personal inte alltid är involverad i konflikthantering varierar. Ibland litar eleverna inte på att personalen kan göra något bestående åt situationen. Ibland är de rädda för att bli utsatta för repressalier av andra elever om de vänder sig till personal. Ibland tycker eleverna att konflikthantering tar för lång tid om de blandar in personal. Oavsett den bakomliggande orsaken innebär det att skolan kan förlora ett viktigt tillfälle att förankra den värdegrund samhället vilar på och att konflikter riskerar att lösas utanför ramarna för denna värdegrund.
Bristfällig kartläggning
Flera av de granskade skolorna genomför ingen kartläggning för att ta reda på var och när riskerna är som störst för att kränkande behandling och trakasserier ska uppstå. Det finns skolor som genomför en sådan kartläggning på ett bra sätt. Ibland saknas dock elevernas medverkan. Elever har en unik kunskap om situationen på respektive skola. Att genomföra kartläggningar tillsammans med eleverna är ett enkelt sätt att få med sig dem i värdegrundsarbetet och det underlättar för skolorna att bedöma vilka riktade insatser som behöver vidtas för att garantera elevernas trygghet i skolan. En förutsättning för att skolorna ska kunna upprätta planer mot kränkande behandling som blir ett kraftfullt redskap i värdegrundsarbetet är att de grundas i en kartläggning av vilka behov som finns på skolan.
Rutiner finns men följs inte
De flesta av skolorna har rutiner för det åtgärdande arbetet. Men vid många skolor följer inte personalen de rutiner som finns i arbetet. Det finns till och med skolor där eleverna säger att de vuxna vänder bort blicken när något inträffar för att de inte orkar reagera längre. Det är inte ovanligt att arbetet bedrivs utifrån vuxnas individuella uppfattningar och kunskaper. Många skolor saknar ett gemensamt förhållningssätt i detta arbete.
Det saknas reflektion över förhållningssätt och normer
På flera av de granskade skolorna reflekterar personalen inte över sitt eget förhållningssätt eller sina egna normer, varken sinsemellan eller tillsammans med elever. Detta innebär att det i många skolor finns en omedvetenhet om vad i det vardagliga språkbruket och arbetssättet som kan ge upphov till föreställningar för vad som är normalt och vad som är onormalt.