Anpassning och särskilt stöd

Skolan ska ge alla elever förutsättningar att nå målen. Om en elev inte når målen, eller riskerar att inte nå målen, ska eleven ges särskilt stöd. Det är också viktigt att skolan anpassar undervisningen efter varje elevs förutsättningar och behov. Det är dock många skolor som brister inom detta område.

Skolinspektionen riktade i sin regelbundna tillsyn 2010 kritik till tre av fyra grundskolor för att en allt för liten del av eleverna nådde målen för utbildningen. Det kan bero på flera olika faktorer. Här nedan beskriver vi dem i korthet.

Skolans tilltro till elevens förmåga

Skolorna kan ha svårt att ha höga förväntningar på elever som inte presterar bra, och ibland fokuserar personalen på problem med bristande resurser och elevens svaga inställning istället för skolans möjlighet att ge eleven stöd. Det är också vanligt att skolorna föreställer sig att vissa elever eller elevgrupper inte kan eller vill nå högre betyg än godkänt. Det leder till att elevernas möjligheter att utvecklas begränsas. Detta är ett allvarligt likvärdighetsproblem som huvudmän, rektorer och lärare måste arbeta kraftfullt och medvetet kring för att komma till rätta med.

Anpassning av undervisningen till varje elev

Många skolor brister i sitt arbete med att anpassa undervisningen efter elevernas förutsättningar, intressen och erfarenheter. Undervisningen ska anpassas så att alla elever ges möjlighet att nå målen. Det betyder att undervisningen inte kan se likadan ut för alla elever. Därför är det viktigt att veta vad eleverna kan, vad de är intresserade av och hur de lär sig för att kunna lägga upp arbetet så att det svarar mot elevernas behov och intressen. Lärarna måste ha en öppen attityd inför att alla elever är individer med olika förutsättningar, erfarenheter och intressen.

Elever som har lätt att lära, och som behöver större utmaningar och stimulans för att utvecklas i sitt lärande, har också rätt att få en anpassning som motsvarar deras förutsättningar och behov. Många skolor ger särskilt stöd till de elever som behöver det och fördjupningsuppgifter till de elever som kommit längre. Det görs dock ofta utan att man anpassar uppgifterna efter elevernas individuella förutsättningar. Exempel på det motsatta finns också: Elever som snabbt blir klara med sitt arbete måste vänta in de andra – de får inte gå vidare förrän alla har nått lika långt.

Särskilt stöd och åtgärdsprogram

Bristande särskilt stöd med tillhörande åtgärdsprogram hör till de vanligaste bristerna i tillsynen av grundskolorna 2010. Bristerna består till exempel i att alla skolor inte har tillgång till specialpedagog och att eleverna som är i behov av specialpedagogiskt stöd inte får det. På vissa skolor ges inte särskilt stöd i alla ämnen. Åtgärdsprogrammen redogör inte alltid för vilka behov eleven har och åtgärderna som redovisas har ofta en dålig koppling till de nationella målen. Vissa skolor lägger också mer fokus på vad eleven ska göra än på hur skolan kan stödja eleven att nå målen. Det är skolan som ska ge eleven förutsättningar att nå målen.

Det särskilda stödet ska utvärderas och omprövas för att skolan ska kunna vara säker på att det är rätt insatser som har satts in för eleven. Även här finns det brister. Det kan leda till att eleven får fel stöd, och att stödet därför inte ger den effekt som man hade tänkt.

En elev som får särskilt stöd ska i första hand få det i sin vanliga grupp eller klass. Det är dock relativt vanligt att eleverna får stödundervisning skild från klassen. Sådana lösningar kan ibland vara motiverade, men de får aldrig vara en del av en standardlösning och de måste utvärderas regelbundet.