Arbete mot kränkande behandling

Det är nolltolerans mot kränkningar som ska råda i skolan, och den som driver en skola har ett stort ansvar både för att förebygga och stoppa kränkningar. Skolinspektionen ser dock ofta att skolorna brister inom detta område.

Sju av tio grundskolor brister i arbetet med att förebygga och förhindra kränkande behandling av elever. Det visar Skolinspektionens regelbundna tillsyn 2010. Under 2010 fick Skolinspektionen även in 881 anmälningar om att elever blivit utsatta för kränkande behandling och att skolan inte agerat tillräckligt för att komma tillrätta med det. Samma år ledde 160 anmälningar att Skolinspektionen riktade kritik mot huvudmannen efter att elever kränkts i skolan.

Huvudmannen, alltså den som driver skolan, har ett stort ansvar för det förebyggande arbetet mot kränkande behandling. Det är huvudmannen som ska arbeta förebyggande, stödjande och utreda vad som hänt om en elev upplever sig kränkt. Huvudmannen kan delegera visst ansvar men aldrig avsäga sig helhetsansvaret.

Den regelbundna tillsynen visar omfattande brister i hur kommunerna tar detta ansvar för sina skolor. I två av fem kommuner ser inte kommunen till att det bedrivs ett förebyggande arbete på skolorna och i närmare nio av tio kommuner ser inte kommunen till att det upprättas planer mot kränkande behandling i alla skolor och verksamheter.

Skolinspektionen kan, med hjälp av erfarenheterna från tidigare års tillsyn, konstatera att de brister som förekommer i upprättandet av en plan mot kränkande behandling gör det svårare att driva ett väl fungerade arbete mot kränkningar. De vanligaste bristerna är att skolan inte har genomfört en kartläggning av den egna skolans förutsättningar och att eleverna inte deltar i arbetet med att ta fram planen. De här två faktorerna är avgörande för ett förebyggande arbete som skapar trygghet för alla elever.