Förskolans pedagogiska uppdrag

Sedan 2011 har legitimerade förskollärare i uppdrag att bedriva undervisning i förskolan. Skolinspektionens granskning av 82 förskolor visar dock att det är oklart på många förskolor hur denna undervisning ska bedrivas och vad förskollärarnas ansvar för undervisningen innebär.

Nästan en halv miljon barn går i förskolan i Sverige. Det innebär att 83 procent av landets 1–5 åringar deltar i förskolans verksamhet, varav 76 procent i åldersgruppen 1–3 år och 94 procent i åldersgruppen 4–5 år. Förskolan styrs av skollagen och förskolans läroplan, Lpfö-98. Syftet med utbildningen i förskolan är, enligt skollagen, att den ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Läroplanen anger att den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande.

Förskolan är det första steget i barnets utbildning och verksamheten där ska lägga grunden till ett livslångt lärande. Det är därför viktigt att förskollärare tar, och ges förutsättningar att ta, det ansvar för undervisningen som skollagen anger och det ansvar som anges i riktlinjerna för förskollärare i läroplanens avsnitt 2.2 Utveckling och lärande. Förskolechefen har ett övergripande ansvar för att verksamheten bedrivs i enlighet med målen i läroplanen och uppdraget i dess helhet. Detta innebär att förskolechefen också har ansvar för att skapa sådana förutsättningar att det är möjligt för förskollärare att ta ansvar för undervisningen och att arbetet genomförs utifrån de riktlinjer för förskollärare och arbetslag som anges i läroplanen.

Förskolan är en egen skolform

I nuvarande skollag som trädde i kraft 1 juli 2011 blev förskolan en egen skolform. Det tydliggjordes också att det är legitimerade förskollärare med behörighet att undervisa i förskola som får bedriva undervisningen, och att det är förskollärare som också har ansvar för densamma. Förskolans läroplan reviderades 2010 och trädde också i kraft 1 juli 2011. Bland annat förtydligades förskollärares ansvar för att verksamheten genomförs så att den stimulerar och utmanar barnens utveckling och lärande. Även strävansmålen inom språk, matematik, naturvetenskap och teknik förtydligades. Förskolläraruppdraget har genom dessa förtydliganden blivit alltmer orienterat mot utveckling och lärande hos barnen.

Om den här rapporten

Skolinspektionen har granskat hur förskolan tar sig an det pedagogiska uppdraget och om undervisningen utgår från läroplanens riktlinjer för förskollärare och arbetslag avseende utveckling och lärande så att barnen stimuleras och utmanas i sin utveckling och i sitt lärande. Sammanlagt har Skolinspektionen besökt 82 förskolor fördelade på två granskningar.

De områden som Skolinspektionen undersökt har i båda granskningarna bland annat handlat om hur förskollärare och arbetslag använder språklig och kommunikativ interaktion i undervisningen, och hur lek, miljö och material används för att stimulera och utmana barnen. Därutöver har myndigheten i en av granskningarna undersökt hur förskollärares uttalade ansvar för undervisningen tar sig uttryck i verksamheten och hur förskolechefen tar ansvar för att förutsättningar finns för detta. Vidare har bedömts hur lärandet baseras på förskollärares och arbetslagets samspel med det enskilda barnet och barngruppen samt barnens samspel med varandra.

Iakttagelserna och slutsatserna som presenteras här gäller de sammanlagt 82 förskolor som har granskats och avser därmed inte att ge en nationell bild av förhållandena.

Frågeställning och resultat

De båda granskningarna har utgått från en och samma frågeställning:

  • Arbetar förskolan för att stimulera och utmana barnen i deras utveckling och lärande så att de får möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar?

Den sammantagna bilden är att arbetet i de granskade förskolorna generellt genomförs på ett sådant sätt att barnen ges förutsättningar att utvecklas och lära men är begränsat då det inte alltid sker på ett medvetet sätt genom målstyrda processer, det vill säga undervisning. Det är därmed inte säkerställt att barnens utveckling och lärande sker i riktning mot de mål som förskolan ska sträva efter. De flesta förskolor erbjuder dock en verksamhet som är både rolig och meningsfull för barnen.

I de granskade förskolorna finns genomgående en otydlighet bland såväl arbetslag som förskolechefer i vad undervisning innebär och hur den ska bedrivas i förskolan. Förskolechefer, förskollärare och arbetslag ser undervisning och lärande som liktydiga begrepp och förskollärarna ser inte sig själva som undervisande lärare. Barnen i förskolorna riskerar därför att gå miste om en rad tillfällen då de genom undervisning kan få möjlighet att utvecklas och lära optimalt i riktning mot de mål förskolan ska sträva efter.

Vidare visar granskningarna att det råder en stor otydlighet vad gäller förskollärarens uttalade ansvar för undervisningen och det pedagogiska uppdraget. Förskollärare, förskolechefer och arbetslag ger en oklar bild och det varierar i vilken omfattning förskolechefer styr upp och skapar förutsättningar för att förskollärare ska kunna ta sitt ansvar.

Några resultat i korthet

Drygt hälften av de 82 granskade förskolorna har bedömts behöva utveckla sitt arbete med att medvetet använda språklig och kommunikativ interaktion som verktyg i undervisningen. Samtal mellan vuxen och barn leder sällan till dialoger utan stannar ofta vid en eller två repliker. Det innebär att samtalet inte utvecklas till att bli en målstyrd process som syftar till utveckling och lärande. Därmed begränsas också möjligheterna för barnen att få optimal stimulans för att utvecklas mot de mål som förskolan ska ge förutsättningar för att utveckla.

I knappt häften av de granskade förskolorna tas barnens nyfikenhet och vetgirighet inte tillvara som tillfällen till att undervisa på ett medvetet sätt. Därigenom finns en risk att barnens nyfikenhet avtar och lusten att lära dämpas. Barnen uppmuntras inte alltid heller att utforska och undersöka och får inte alltid stöd och vägledning i att utveckla färdigheter som leder till självständighet.

Barnen uppmuntras och stimuleras inte att samspela och lära av varandra i en fjärdedel av de 40 förskolor där samspelet bedömts. Förskollärare och arbetslag tar inte alltid vara på tillfällen att stimulera, utmana och undervisa i samspelet med barnen.

Förskolorna i båda granskningarna har till stor del miljöer som är inbjudande och innehållsrika och som stimulerar barnen till lek och aktiviteter. Förskolecheferna tar dock inte i tillräcklig omfattning sitt särskilda ansvar för att se till att alla barn får tillgång till en innehållsrik och stimulerande miljö. Cirka var fjärde förskola behöver utveckla arbetet med att använda miljöer och material i syfte att stimulera utveckling och lärande. Materialet behöver i större utsträckning exponeras och vara tillgängligt för alla barn oavsett ålder. Förskollärare och övrig personal använder barnens lek till viss del för att stimulera och utmana ett lärande men i cirka en tredjedel av förskolorna används inte leken som verktyg för lärande.

Förskolorna arbetar på olika sätt med att stimulera och utmana barnen i sin språkutveckling, dock används inte alltid uppkomna tillfällen att utveckla samtal och ta vara på barnens nyfikenhet och frågor. Detsamma gäller arbetet med att stimulera barnens utveckling inom matematik. När det kommer till barnens intresse för naturvetenskap och teknik tycks dessa områden komma i skymundan. I cirka var fjärde förskola behöver arbetet med att stimulera barnens intresse för naturvetenskap och teknik utvecklas. Detta förefaller vara områden som genomförs som avgränsade aktiviteter till skillnad mot språk och matematik som, om än i olika omfattning, involveras i den dagliga verksamheten. Barnen får därmed inte den stimulans och de utmaningar de behöver för att utveckla sitt intresse för naturvetenskap och teknik.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar resultaten att det finns en otydlighet i hur såväl undervisning i förskolan bedrivs som hur förskollärares ansvar för undervisningen ska tolkas och konkretiseras. Utöver skollagen och läroplanen saknas dokument som ger stöd och vägledning i hur undervisning ska tolkas och konkretiseras i förskolan. Granskningen visar också att begreppet undervisning inte diskuteras och definieras i förskolan på ett sådant sätt att det synliggör hur undervisning kan omsättas och bedrivas i praktiken. Därutöver behöver också klargöras vad förskollärares ansvar för undervisningen innebär.

Det saknas en tydlig definition av undervisning i förskolan och hur den ska bedrivas samt vägledning i hur förskollärares ansvar för undervisningen kan ta sig uttryck, vilket riskerar att den förskola barnen erbjuds inte är likvärdig.

Resultaten av granskningarna pekar på följande:

  • Begreppet undervisning och hur undervisning ska bedrivas i förskolan behöver bli tydligt. Det behöver också bli tydligt hur förskollärares ansvar för undervisningen kan ta sig uttryck så att det synliggör förskollärarens roll som undervisande lärare.
  • Förskolechefen behöver ta det övergripande ansvaret och ge förutsättningar för förskollärare att kunna ta ansvar för att undervisningen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin utveckling och sitt lärande i riktning mot strävansmålen.
  • Förskollärare behöver bli mer medvetna om sin roll i det direkta mötet med barnen och använda språklig och kommunikativ interaktion


plant

Kvalitetsarbete

Detaljer om publikation

Förskolans pedagogiska uppdrag

2016-09-06

Granskningsrapport: Kvalitetsgranskning

-

2015:5671

Förskola

-