Diskussion om granskning behöver utgå från dagens skolinspektion

Statskontoret bedömde för en tid sedan i en rapport om Skolinspektionen att det i omvärlden finns motstridiga förväntningar på inspektion. Vi kan också se att det i diskussionen finns olika riktningar. Vissa tar upp att Skolinspektionen måste vara skarpare och stå för en mer hård kontroll. Andra menar att inspektionen borde vara mer främjande och tillitsbaserad. Det är inte ovanligt att det finns en spännvidd i hur man kan se på inspektion och vilka syften den främst bör ha. Vi kan se det när vi gör internationella utblickar till andra länders inspektioner och när vi har utbyte med andra tillsynsmyndigheter.

En god diskussion måste utgå från rätt fakta. Många beskrivningar av oss stämmer tyvärr inte i sak. Vi har bedrivit ett aktivt utvecklingsarbete, och sättet att bedriva inspektion på i dag är inte detsamma som när Skolinspektionen startade. Det är viktigt med rätt grunder om vad vi faktiskt gör. Därför vill jag här bemöta och kommentera fem påståenden om oss som ofta förekommer.

1. ”Skolinspektionen granskar enbart regelverk och formalia”

Vårt huvudfokus ligger inte på formalia utan på skolans samlade arbete. Vi granskar för att komma åt det väsentliga utifrån riskbilden på varje skola och bidra till förbättring. Tillsyn är en central och viktig gren inom inspektion men under de senaste åren har vi också utökat vår kvalitetsgranskning. Det innebär alltså att vi inte enbart bedömer efter lagstiftning utan också efter kvalitetskriterier som bygger på kunskapsöversikter och forskning. 

 2. "Skolinspektionen letar bara efter fel och sprider en negativ bild av skolan”

Vi tar ett stort ansvar för att nyanserat beskriva den större bild vi får av svensk skola. Vi betonar ofta, till exempel i våra årsrapporter, att bilden av svensk skola är varierad. Det finns skolor som har ett mycket gott arbete och en hög kvalitet, medan andra har svagheter. I vår kvalitetsgranskning ger vi nu än mer tydligt återkoppling till skolor kring både deras starka och svaga sidor. Utifrån detta kan vi bl.a. lyfta fram flera positiva exempel. Ett viktigt syfte med våra inspektioner är dock att granska skolor med stora risker, genomföra tillsyn och ställa krav på förändring. Det är naturligt med det uppdrag vi har. 

3. ”Skolinspektionen granskar fel frågor och tittar inte på undervisningen”

Det stämmer inte att vi inte granskar undervisningen. Tvärtom. I nästan varje tillsyn och i våra kvalitetsgranskningar gör vi observationer av undervisningen. Inspektörerna bedömer bland annat hur undervisningen läggs upp och om lärarna uppmärksammar alla elever. Under 2019 gjorde Skolinspektionen över 3 200 lektionsobservationer. Samtidigt är det viktigt att också granska andra delar av skolors arbete. Vi hör ibland att områden som elevhälsa, trygghet och värdegrundsarbete skulle vara ”sekundära att granska”. Denna bild kan vi inte dela. Elevhälsa, värdegrund m.m. bildar tillsammans med undervisningen en helhet i elevers utbildning. Något annat finns det inte stöd för, vare sig i forskning eller lagstiftning.

4. ”Skolinspektionen borde stänga fler skolor” 

Vi har genom åren sett flera allvarliga missförhållanden där vi har använt våra skarpaste verktyg. Det rör sig om cirka 100 viten per år och vi har sammantaget återkallat tillståndet för cirka 30 skolor. Vi ska markera när det är allvarligt för elever och på olika sätt har vi skärpt tillsynen. Kraven i skollagen på att återkalla ett tillstånd är strikta. År 2019 fick vi dock en ny lagstiftning om ägar- och ledningsprövning som ger ytterligare lagstöd och vi har redan första året ingripit i ett flertal fall. 

Vad som inte får glömmas är dock att inspektion redan i ett mycket tidigare steg har en tydligt pådrivande effekt. De flesta huvudmän rättar sina brister vid en första uppföljning när vi har beslutat om ett föreläggande. Det blir därför inte rättvisande att lyfta fram antalet stängda skolor som ett mått på hur ofta Skolinspektionen ingriper i allvarliga situationer. Vi ingriper ofta och i många situationer vid allvarliga brister men med andra verktyg i en första fas.

Ibland påstås också att vi är ”för milda” för att flera vitesbelopp inte döms ut. Även här finns missförstånd. Vite är ett påtryckningsmedel inte böter. Att vi inte behöver ansöka om utdömande i flera fall har att göra med att de allra flesta huvudmän följer de krav som finns i ett vitesföreläggande. D.v.s. vite har haft en pådrivande effekt.

5. "Det är för lätt att anmäla till Skolinspektionen" 

Skolinspektionen är tydliga med att det är kommuner och enskilda huvudmän som i första hand bör ta emot synpunkter och klagomål. På så sätt kan ärenden lösas närmare eleven. Vi har gjort ett stort arbete för att lyfta vikten av den lokala klagomålshanteringen och hänvisar i dag i första hand dit. Det är viktigt att elever och föräldrar kan få snabb hjälp om det finns missförhållanden i skolan och därför är det lokala ansvaret så centralt. Det är dock viktigt att vi utreder och gör tillsyn när vi ser att huvudmannen inte tar detta ansvar. 


Vi har breddat och förnyat vårt sätt att inspektera för att i ännu högre grad bidra till förbättring för eleverna. Vårt utvecklingsarbete har utgått ifrån att vi ska kunna stå för en effektiv och tuff kontroll i allvarliga lägen, såväl som att kunna bidra till kvalitetsförbättring, kunskapsspridning och lärande. Våra enkäter till de vi granskar tyder på att detta märks och att det leder till förbättring. Att det finns ett stort intresse för vårt uppdrag och arbete är positivt. Men diskussionen om oss behöver utgå från fakta och hur dagens Skolinspektionen faktiskt arbetar.

Helén Ängmo
Generaldirektör, Skolinspektionen