Generaldirektören och BEO om debatten kring kränkningar av elever

Läraryrket är ett av de viktigaste i samhället. Därför är det självklart att vi måste diskutera lärarnas arbetssituation. Skolinspektionen har på flera sätt pekat på hur angeläget det är att kommuner och fristående skolor ger lärare goda förutsättningar. Med detta sagt, vill vi bemöta flera osakliga påståenden som Isak Skogstad och Hamid Zafar för fram i en debattartikel i DN den 4 mars. Vi svarar här för det som rör Skolinspektionen och BEO.

Artikelförfattarna skriver bland annat att ”Skolmyndigheterna krattar aktivt manegen för att lärare ska bli rädda och undvika att gripa in” och att ”det är avgörande att Skolmyndigheterna slutar att aktivt motarbeta lärarnas mandat”. I den efterföljande debatten i SVT:s Aktuellt fortsätter Isak Skogstad argumentationen genom att tala om att man bör titta på ”skolmyndigheternas mentalitet”.

Detta är anmärkningsvärt och ogrundat. Självklart finns det inget i myndigheternas arbete som går ut på att göra lärare rädda. Vi motarbetar inte någon yrkesgrupp i skolan. Det är att missförstå myndigheternas uppdrag. Skolinspektionen arbetar utifrån riksdagens lagstiftning och regeringens instruktion.

Lärarens ingripande

Ibland innebär de lagar vi har att tillämpa att svåra avvägningar måste göras, särskilt vad gäller kränkande behandling. Å ena sidan har en lärare både rätt och skyldighet att ingripa enligt tillsynsplikten. Å andra sidan får inte någon elev bli kränkt. I Sverige har vi skolplikt och det råder nolltolerans mot kränkningar.

Varje gång vi får ärenden där vi ska bedöma om en anställd vid skolan har utsatt en elev för en kränkande behandling, måste vi göra en utredning. Vi ska först ta ställning till om ingripandet varit befogat på grund av elevens ordningsstörande beteende. Vid denna bedömning måste vi avgöra om lärarens ingripande stått i proportion till syftet med ingripandet det vill säga att upprätthålla ordningen i klassrummet. Om så är fallet har läraren ingripit inom ramen för sin tillsynsplikt och eleven har därmed inte blivit kränkt i lagens mening.

Artikelförfattarnas argumentation utgår från några exempel som är ofullständigt återgivna och tagna ur sitt sammanhang. Den slutsats som Skogstad och Zafar drar är att elever som stör ordningen i klassrummet och får en tillrättavisning av en lärare, enkelt kan hävda att de blivit kränkta och då får skadestånd av Skolinspektionen.

Vi vill inte gå in på detaljer i exemplen. I det ena av dessa fall har dock både Skolinspektionen såväl som BEO konstaterat att den anställde, som inte är en legitimerad lärare, på ett tydligt sätt gått över gränsen för sin tillsynsplikt. Det andra av dessa fall är för närvarande uppe för prövning i hovrätten.

Det kan vidare vara viktigt att tydliggöra omfattningen av antal beslut där det konstateras att en anställd vid en skola kränkt en elev. Under förra året fattade BEO sammanlagt cirka 1 500 beslut, 60 stycken av dessa var förenade med ett krav om skadestånd med anledning av att BEO konstaterat att en elev kränkts av en personal. Färre än en tredjedel av dessa 60 fall var personalen en legitimerad lärare eller legitimerad förskolepersonal.

Vad är en kränkning?

En annan klar förenkling som artikelförfattarna lyfter är definitionen av en kränkning. Enligt Skogstad och Zafar skulle det räcka med att en elev uppger att hen känner sig kränkt. Detta är en missuppfattning. Utgångspunkten i en anmälan är elevens utsaga, men vi utreder alltid sakligt och objektivt om en kränkning kan styrkas. Vi företräder inte eleven när vi gör utredningar i tillsyn.

Först i de fall BEO fattar ett beslut om att kräva skadestånd för en elevs räkning inträder BEO som ombud för eleven. Vi vet att det kan finnas en del missförstånd kring detta bland annat hos elever och föräldrar. Vi har därför klargjort att den som anmäler inte är part i våra ärenden.

Artikelförfattaren anger att våra beslut inte tar hänsyn till att andra elevers situation på skolan behöver tryggas. Även detta är felaktigt. Att trygga andra elevers situation vid ett upptrappat bråk är en del av lärares tillsynsplikt. Det är precis det vi granskar. Lärare har inte bara en rättighet utan även en skyldighet att upprätthålla ordningen i klassrummet. Men det finns en gräns: Om inte ingripandet står i proportion till syftet. Då är agerandet att anse som kränkande behandling.

Lärare behöver goda förutsättningar

Vidare tar Skogstad och Zafar upp frågan hur många lärare som känner att de har skolmyndigheternas uppbackning. För det första vill vi förtydliga att våra beslut aldrig riktar sig till enskilda lärare. Om vi har kritik så riktas den till huvudmannen som har det övergripande ansvaret för elevers trygghet och för resurser.

Vi menar därutöver att vi på flera andra sätt visar att lärare behöver goda förutsättningar. Det är oroande om hot om anmälningar mot lärare används som redskap i en bristande dialog mellan upprörda föräldrar och skolan. Lärare behöver stöd från kommunen eller den fristående skolan för att klara ett gott samspel med föräldrar och elever, i alla situationer, även när det blir konfliktfyllt. Dessutom bör frågor där det kan finnas problem alltid hanteras så nära eleven som möjligt. Därför har vi i flera års tid aktivt lyft fram den lokala klagomålshanteringens vikt och samarbetat med SKL och Friskolornas riksförbund. Vi hänvisar också den som anmäler att alltid först prata med sin egen skola och om det inte hjälper vända sig till sin kommun eller till den som äger den fristående skolan.

Självklart förstår vi att de beslut vi fattar blir vägledande och att gränser för vad läraren får göra för att upprätthålla ordning och reda i klassrummet diskuteras. Om man bedömer att lärare behöver än fler befogenheter så bör lagen ändras. Detta avgörs av politiska beslutsfattare.

Många skolor har ett mycket gott arbete med trygghet och studiero. Men i de fall det inte fungerar då framför vi krav på förbättringar för att säkra elevers rättigheter. Det är vår uppgift.

Vi hoppas detta kan ge rätt fakta i den fortsatt viktiga diskussionen om lärares situation i skolan.

Helén Ängmo, Generaldirektör Skolinspektionen
Caroline Dyrefors Grufman, Barn- och elevombudet