Start

Flest skolor brister i arbetet med trygghet och studiero

Under 2014 arbetade Skolinspektionen med två typer av regelbunden tillsyn, bastillsyn som är mindre omfattande och breddad tillsyn. Resultaten på den här sidan gäller endast den breddade tillsynen och är exklusive grund- och gymnasiesärskolor samt grundskolor med fritidshem. Totalt inkluderar resultaten på den här sidan 546 grundskolor och 183 gymnasieskolor.

De vanligaste bristerna i Skolinspektionens tillsyn,
grund- och gymnasieskolor 2014

Här finns ett större diagram, med alla områden som Skolinspektionen bedömer:
Brister per område i Skolinspektionens tillsyn, grund- och gymnasieskolor 2014 (PDF-fil, nytt fönster)

Brister i tryggheten på skolan
– många saknar plan mot kränkande behandling

En trygg och god miljö är viktigt för att eleverna ska kunna prestera bra i skolan, samtidigt visar Skolinspektionens tillsyn att ungefär sex av tio grund- respektive gymnasieskolor brister i att garantera elevers trygghet och studiero på skolan.

Främst handlar det om skolornas arbete mot kränkande behandling, där över fem av tio grundskolor samt över sex av tio gymnasieskolor brister. Det främjande och förebyggande arbetet mot kränkande behandling ska beskrivas i verksamhetens plan mot diskriminering och kränkande behandling, vilken ofta är bristfällig.

På skolor där det saknas strategier för att kartlägga och bemöta kränkande behandling blir det svårt att veta om rätt förebyggande åtgärder vidtas. Det kan även vara svårt att veta om de åtgärder som faktiskt genomförts är tillräckliga för att öka tryggheten och stoppa eventuella kränkningar på skolan.

Det pedagogiska ledarskapet behöver förbättras
– skolans resultat omsätts inte alltid i åtgärder

Ett väl fungerande kvalitetsarbete är en av förutsättningarna för en bra kvalitet i undervisningen (se till exempel Skolinspektionens årsrapport 2012 och 2014), men den näst vanligaste bristen för grundskolan gäller just kvalitetsarbetet där över fem av tio grundskolor samt sex av tio gymnasieskolor brister. Det handlar främst om att rektor inte ansvarar för att skolans resultat omsätts i åtgärder för att uppfylla de nationella målen, vilka består i att till exempel planera, följa upp och utveckla utbildningen. Kvalitetsarbetet är ibland inte heller dokumenterat, samt att skolan inte alltid har rutiner för att redovisa konstaterade utvecklingsbehov till huvudmannen.

Här kan du ladda ner skolinspektionens årsrapport för 2012 och 2014:
Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring
Från huvudmannen till klassrummet – tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat

Elever erbjuds inte alltid det de har rätt till
– tillgången till elevhälsan behöver förbättras

Över fyra av tio grundskolor samt fler än fem av tio gymnasieskolor erbjuder inte elever det de har rätt till under sin skolgång, exempelvis finns det ofta brister i tillgången till elevhälsan. Elevhälsan ska medverka till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Den har ett särskilt ansvar för att minska eventuella hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling.

I drygt två av tio grundskolor samt i nära fyra av tio gymnasieskolor har elever inte tillgång till elevhälsa i tillräcklig utsträckning. I grundskolan arbetar elevhälsan till exempel inte alltid förebyggande och hälsofrämjande. Utöver det, så omfattar elevhälsan i gymnasieskolan inte heller alltid tillgång till samtliga kompetenser som skollagen kräver; medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.

Brister i rutiner när elever är i behov av särskilt stöd
– åtgärdsprogrammen lever inte upp till skollagens krav

Fler än fem av tio grundskolor och nästan fem av tio gymnasieskolor har ett otillräckligt arbete när det gäller särskilt stöd. När en elev riskerar att inte nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska en analys genomföras av hur skolan kan anpassa lärmiljöerna eller undervisningens innehåll. Över fyra av tio grund- respektive gymnasieskolor brister i att skyndsamt utreda behovet av särskilt stöd, samt att besluta om åtgärdsprogram. I många fall handlar det om brister i att upprätta åtgärdsprogram där det anges vilka behov eleven har, hur de ska tillgodoses samt hur åtgärderna ska följas upp.

Den vanligaste bristen Skolinspektionen sett i den regelbundna tillsynen tidigare år är att åtgärdsprogram inte upprättas när elever är i behov av särskilt stöd. Under 2014 är det dock färre skolor som får kritik för detta. Det förklaras troligtvis av att skollagen ändrades den 1 juli 2014. Ändringen innebär att man inte längre behöver upprätta åtgärdsprogram om en elev ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.