Studiehandledning på moders­målet i årskurs 7–9

Studiehandledning som ges på modersmålet inte alltid är anpassad till elevens behov. Till de hinder som identifierats i den här granskningen finns bristande möjligheter till samverkan mellan studiehandledare och lärare, kompetensutvecklingsbehov och bristande kännedom om och förståelse för studiehandledarens uppdrag.

För elever med annat modersmål och svaga kunskaper i svenska ska skolorna planera och genomföra en undervisning som ger dem förutsättningar att utveckla kunskaper i skolans alla ämnen parallellt som de lär sig det svenska språket. Studiehandledning på modersmålet är ett viktigt verktyg för att ge dessa elever förutsättningar att följa undervisningen (Skolverket 2015). Skolinspektionen har i ett flertal år påpekat brister i skolors hantering av elevernas studiehandledning på modersmålet.

Om den här kvalitetsgranskningen

Resultaten av granskningen visar att den studiehandledning som ges inte alltid är anpassad till elevens behov. Till de hinder som identifierats finns bristande möjligheter till samverkan mellan studiehandledare och lärare, kompetensutvecklingsbehov och bristande kännedom om och förståelse för studiehandledarens uppdrag.

Vad har Skolinspektionen granskat

Skolinspektionen har granskat studiehandledning på modersmålet. Granskningen omfattar 14 grundskolor där det finns fler än en elev i årskurs 7–9 som får studiehandledning på modersmålet. Granskningen har genomförts genom intervjuer med representanter för huvudmannen, skolledning, ämneslärare, studiehandledare och elever som får studiehandledning samt elevbrev. Elevbreven har skrivits enskilt i anslutning till elevintervjuerna och på elevens starkaste språk. Elevbreven syftar till att få empiri för att beskriva om den enskilde eleven får studiehandledning på modersmålet på ett sätt som ger dem ämneskunskaper.

Granskningen har fokuserat på tre övergripande aspekter:

  • Om studiehandledningen på modersmålet till innehåll och form är anpassad till elevens behov
  • Studiehandledares och ämneslärares samverkan kring elevens studiehandledning
  • Kompetens hos studiehandledare och ämneslärare

Granskningens viktigaste resultat

Skolinspektionen konstaterar att den studiehandledning på modersmålet som ges till elever i årskurs 7–9 vid de granskade skolorna inte innebär ett tillräckligt stöd för alla elever för att de ska kunna nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Granskningen visar att det finns en variation såväl mellan som inom skolorna i hur man genomför och organiserar studiehandledningen på modersmålet. Alltför sällan anpassas studiehandledningen utifrån den elevens individuella behov. Många ämneslärare och studiehandledare saknar kompetens inom området för att på bästa sätt kunna stötta flerspråkiga elevers kunskapsutveckling. Vid granskningen av studiehandledning på modersmålet identifierade Skolinspektionen minst ett utvecklingsområde i samtliga 14 grundskolor. I fyra av skolorna fanns samtidigt inslag som bedömdes fungera väl.

Ämneslärare och studiehandledares möjligheter att ha regelbunden kontakt är ofta begränsad vilket får konsekvenser och påverkar elevens möjligheter att få stöd och en individanpassad undervisning. På många skolor är möjligheterna till samverkan begränsad vilket bidrar till att ämneslärares och studiehandledares respektive förutsättningar och förmåga i arbetet med att stödja elevernas kunskapsutveckling är liten. Även möjligheterna till överlämning av information mellan ämneslärare och studiehandledare är begränsad på många av de granskade skolorna.

Det finns en variation i vilken omfattning rektor och huvudmän tar ansvar för och hur de organiserar studiehandledning på modersmålet. Vissa skolor knyter studiehandledare till skolans arbetslag för att därigenom skapa förutsättningar för informationsutbyte kring elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vi har även funnit flera exempel på goda metoder och verktyg, exempelvis bildstöd, förberedande begreppsdiskussioner och stöd för studieteknik. Även om många insatser har gjorts ute i verksamheterna konstaterar Skolinspektionen att kommunerna och skolorna har kommit olika långt i att hitta goda sätt att organisera studiehandledningen på modersmålet, och att skolorna genomför studiehandledning på modersmålet med skiftande kvalitet. I flera skolor saknas ett långsiktigt pedagogiskt fokus och vissa arbetssätt indikerar att studiehandledning kan ses som ”översättning” – vilket inte är uppdraget. Det saknas system såväl på skolor som hos huvudmän för att erbjuda eleverna en likvärdig studiehandledning på modersmålet.

Granskningens resultat visar att det finns fem viktiga utvecklingsområden för skolorna att arbeta med när det gäller studiehandledning på modersmålet i årskurs 7–9:

  • Studiehandledningen på modersmålet behöver i högre grad anpassas till den enskilda elevens behov. Innehåll och genomförande måste utgå från elevens språk- och ämneskunskaper, vilket kräver en kontinuerlig uppföljning av elevens kunskapsutveckling. Kartläggningen av elevens tidigare kunskaper används inte alltid, vilket medför att studiehandledningen inte alltid blir på rätt nivå. Det finns därmed också risk att elevernas kunskapsprogression försämras. Eleverna själva behöver också mer återkoppling. Skolorna behöver i större omfattning vara flexibla med hur studiehandledning på modersmålet ges så att den utgör ett adekvat stöd för eleven.
  • Studiehandledare och ämneslärare behöver samverka i högre utsträckning. Samverkan behövs både i syfte att skapa sig en gemensam bild av elevens kunskaper och en gemensam förståelse för ämnet, för att planera elevens studiehandledning på modersmålet och för att följa upp elevens utveckling. En viktig del av samverkan mellan lärare och studiehandledare är att komma överens om hur respektive kompetens ska användas i undervisningen för att stödja elevens kunskapsutveckling på bästa sätt. Samverkan främjas av att studiehandledarna är kända på skolorna, att rollerna är tydliga och att det finns tid och möjligheter för studiehandledare och lärare att mötas.
  • Huvudmän och skolledningar behöver i betydligt högre grad ta ansvar för att tillgodose behovet av kompetensutveckling inom området studiehandledning på modersmålet. Det handlar dels om studiehandledarnas behov av kunskaper om det svenska skolsystemet, styrdokumenten och specifika ämneskunskaper, dels om också övriga lärares behov av kunskaper om flerspråkiga elevers lärande. Det handlar också om hela skolans förståelse för studiehandledningen som stödform och studiehandledarens uppdrag.
  • Granskningens resultat pekar sammantaget på att studiehandledarens uppdrag behöver tydlig-göras i skolorna. Studiehandledning på modersmålet är ett pedagogiskt uppdrag – det är viktigt att studiehandledningen inte reduceras till tolkning eller översättning, utan att det finns en pedagogisk linje. Uppdraget för studiehandledare på modersmålet behöver hanteras mer genomtänkt och med tydlig introduktion i arbetet. På en del skolor har inte alla klart för sig vad som skillnaden mellan modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet.
  • Fler huvudmän behöver ta ansvar för helheten. Huvudmän och skolledningar behöver försäkra sig om att studiehandledare och lärare har kunskap om studiehandledningens syfte, att de har rätt kompetens och tillräckliga förutsättningar för att tillsammans stötta elevens utveckling på bästa sätt. Huvudmännen har en viktig roll när det gäller att stimulera nytänkande och att utforma en organisation av studiehandledningen som säkerställer samverkan, effektivitet, skol-resultat och delaktighet.


plant

Modersmål | minoritetsspråk, Studie- och yrkesvägledning

Detaljer om publikation

Studiehandledning på moders­målet i årskurs 7–9

2017-10-05

Granskningsrapport:

Kvalitetsgranskning

Granskningsrapport:
Kvalitetsgranskning

-

-

400-2015:3531

Grundskolan

-