Start

Debattartikel: ”Samma lösningar i skolan passar inte alla nyanlända”

SvD Debatt: ”Samma lösningar i skolan passar inte alla nyanlända”

De senaste åren har svensk skola tagit emot många nyanlända elever. Flera kommuner har lyckats väl. Samtidigt använder många skolor schablonlösningar för alla elever oavsett skolbakgrund. Därmed finns risk att elever tappar kunskaper de redan inhämtat, skriver Helén Ängmo, Skolinspektionen.

DEBATT | SKOLA

År 2015 sökte över 70 000 barn och unga i åldrarna 0–18 år asyl. Under 2016 var antalet cirka 4000 elever. Ny beredskap och kunskap i kommunerna har krävts för att ta emot och snabbt erbjuda nyanlända elever skolplacering. Skolinspektionen har nyligen gett ut en rapport om gymnasieskolans språkintroduktionsprogram och i dag publicerar vi en granskning om mottagandet av nyanlända elever i grundskolan.

Många kommuner har gjort stora insatser när det gäller mottagandet av nyanlända elever. De flesta kommuner vi granskat tar emot eleverna i skolan inom lagstadgad tid. En majoritet kartlägger elevernas kunskaper inom två månader. Vissa huvudmän beskriver att deras organisation stärkts som en följd av många nyanlända elever, till exempel genom kompetensutveckling och starkare former för samverkan. Detta är positivt och viktigt.

Vi ser dock flera aspekter som kommuner och fristående skolhuvudmän behöver stärka för att nyanlända elever snabbt ska få god och likvärdig utbildning.

För det första är utbildningen fortfarande inte är tillräckligt utvecklad för att möta elevers individuella förutsättningar och behov. Nyanlända elever har mycket olika skolbakgrund, ämneskunskaper, språkkunskaper och erfarenheter med sig. Ändå erbjuder skolor i hög grad kollektiva lösningar i planeringen av undervisningen. Elever som går språkintroduktion i gymnasieskolan erbjuds samma schema och studietakt, oavsett förkunskaper. Elever i grundskolan får samma upplägg i den inledande undervisningen. Schablonbeslut är vanliga om placering i förberedelseklass.

Flera nyanlända elever har goda ämneskunskaper med sig från sina tidigare hemländer. De vill ha utmaningar i undervisningen som motsvarar deras kunskapsnivå. Kan inte skolor erbjuda det riskerar deras kunskapsutveckling och progression att försenas.

Bristande lärartillgång och brist på studiehandledare på modersmålet är idag kritiska faktorer som vi inser kan försvåra skolornas arbete med att ge eleverna en individanpassad och varierad undervisning. Många huvudmän har utmaningar med rekryteringar. Svårigheterna till trots ser vi att variation och ökad flexibilitet går att åstadkomma. Vissa huvudmän och skolor har genom att systematiskt utveckla utbildningen för nyanlända inom sitt kvalitetsarbete välfungerande arbetssätt.

Andra utvecklingsområden handlar om hur kartläggningar utförs och hur information om elever används. Nyanlända elever träffar under sin skolgång många lärare, elevhälsopersonal och andra verksamma. Det är vanligt att de byter mellan klasser, grupper och skolor. Det är av största vikt att information följer med eleven så att det inte uppstår ”trösklar” i skolgången och utbildningstid tappas. I granskningarna har vi sett att:

  • Kartläggningar görs av elevers kunskaper i språk, men omfattar sällan andra ämneskunskaper och förmågor.
  • Kartläggningar sprids inte till alla som jobbar med nyanlända elever och används inte systematiskt i undervisningen. Betydande problem finns vid överföra information om elevernas kunskapsnivå om de byter skolhuvudman och hemkommun.
  • På programmet språkintroduktion i gymnasieskolan får eleverna i flera fall begränsad undervisningstid. Heltid kan variera från 13 till 25 timmar. Upplägget styrs många gånger av lärar- och lokaltillgång snarare än av elevers behov.
  • Elevhälsa, samt studie- och yrkesvägledning integreras inte i undervisningen i tillräcklig grad. Inte minst behöver nyanlända elever få god överblick och orientering om utbud, val, möjligheter och vägar vidare i ett för dem nytt utbildningssystem.

Sammantaget ser vi ännu inte den bredd, variation och flexibilitet som behövs för att fullt ut möta nyanlända elevers skiftande behov. Det kan innebära att vissa elever läser på för låg nivå i förhållande till deras förutsättningar, medan andra behöver mer grundläggande kunskaper och stöd. Resultat av kartläggningar får vidare inte vara engångsinsatser som sen inte används i undervisningen.

De brister vi iakttagit kan påverka elevers möjlighet till en god kunskapsutveckling, vilket i sin tur kan ge sämre grunder för fortsatt utbildning eller övergång till yrkeslivet. En utbildning för nyanlända som har individuellt fokus är en vinst för alla. Huvudmän behöver göra mer för att ge skolorna rätt förutsättningar för att en sådan utbildning ska utvecklas.

Helén Ängmo
generaldirektör, Skolinspektionen