Flexibilitet brister i kommunal vuxenutbildning

Hur utbildningen och undervisningen organiseras behöver i större utsträckning utgå från elevernas behov och förutsättningar. Det finns en betydande risk att elever inte påbörjar utbildning, att utbildningen tar lång tid eller att elever inte slutför utbildningen. Det kan leda till att elever går miste om behörighet och möjlighet till fortsatta studier och sysselsättning samt att arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft inte möts.

Alla kommuner har i uppgift att erbjuda ett brett kursutbud, på flexibla tider och med en undervisning som passar individens behov. Men vi har sett att många av de 30 kommuner vi besökt i granskningen har svårt att leva upp till kraven gällande flexibilitet och individanpassning. Bland annat visar granskningen att det många gånger är organisatoriska faktorer som styr snarare än elevers behov. Elevers möjligheter är i hög grad beroende av vilken kommun eleven bor i och hur den kommunen valt att organisera sin vuxenutbildning.

Inom vuxenutbildningen är det vanligt med både skolförlagd undervisning och distansundervisning. Granskningen visar att den skolförlagda undervisningen är minst flexibel för eleverna. Trots att kommunerna ska erbjuda kontinuerlig utbildning under hela året är det vanligt att den skolförlagda undervisningen organiseras i terminer med fast studietakt, antagning två gånger om året och med sommaruppehåll.

– Vuxnas behov av utbildning kan uppstå närhelst under året. Att enbart kunna välja mellan terminsbundna kurser i en fast studietakt kan medföra att många elever får vänta i månader på att få börja sina studier och att studierna riskerar att ta längre tid än de hade behövt göra, säger Roland Fallström, enhetschef på Skolinspektionen.

Granskningen visar att distansundervisningen är mer flexibel. Där är det vanligt att elever kan antas till kurser varje vecka, de kan påverka studietakten och undervisningen bedrivs under sommaren. Men vi har också sett att det finns många utmaningar i distansundervisningen, då den inte alltid är den bästa lösningen för många av eleverna. Distansundervisningen ställer höga krav på både självständighet och hög studiedisciplin och kurserna anpassas sällan efter enskilda elevers behov och förutsättningar. Elever har dessutom i regel liten kontakt med undervisande lärare och ingen kontakt med andra elever.

– Vi kan se att det är vanligt att elever hänvisas till distansundervisning om de har behov av ett mer flexibelt upplägg avseende till exempel studiestart, studietakt och undervisning under sommaren. I vissa kommuner är distansundervisning dessutom den enda studieform som erbjuds. Detta oavsett elevernas behov, studiebakgrund och erfarenhet, berättar Roland Fallström och fortsätter. Elever i behov av skolförlagd undervisning upplever det som mycket negativt när de inte kan välja en studieform utifrån sina behov och förutsättningar. Återkommande berättelser är att de har behov av att träffa en lärare på plats för att kunna ställa frågor och få hjälp

Skolinspektionens granskning visar också att oavsett studieform utgår de flesta lärare inte från elevernas individuella studieplaner när de planerar och genomför undervisningen. Många individuella studieplaner är dessutom av låg kvalitet. Det varierar även stort i vilken utsträckning lärare vid behov får kompetensutveckling om vuxnas lärande och hur undervisningen kan individanpassas.

Skolinspektionen har i granskningen besökt 30 kommuner som är huvudmän för kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Här kan du läsa rapporten

För mer information
Roland Fallström, enhetschef på Skolinspektionen: 08-586 081 64
Presstjänsten: 08-586 080 60